Foto: Matilda Audas Björkholm

Foto: Matilda Audas Björkholm

Hej på er! Ulrika heter jag & på bilden så glad! Det har inte alltid varit så. När jag var så där 20 år så minns jag att jag började vara avundsjuk på min mormor som då var pensionär. Jag ville också ha mina dagar till förfogande att göra allt det där jag ville. För jag ville så mycket! 

Det fanns så mycket jag brann för. Så klart!

brinnaför.jpg

Hela långa dagen... i alla mina dagar...

Det var någonstans i den åldern jag började förstå att när jag jobbade så innebar det att jag skulle tillbringa hela mina dagar, från morgon till kväll instängd på ett jobb. Jag tyckte inte alls om det. Det var verkligen inte min grej. Nu när jag skriver det så kaaaanske  jag någonstans förstår hur provocerande jag var. Man skulle inte känna så, eller vilja vara så fri som jag behövde vara. Det var verkligen inte det vanliga.  Jag minns att jag försökte prata med vänner och släkt om hur jag kände det, men de förstod inte. Det var faktiskt ingen som förstod. Jag kände mig ensam med mina tankar. 

Jag fick höra kommentarer som: "Men tänk så långsamt det skulle bli." "Vad skulle du då göra hela dagarna? Sitta och se på TV?"  Som att det bara fanns valen jobba eller se på TV! Någon som känner igen det här?

frihet-.jpg

Få tid att tänka en tanke, från början till slut!

Själv hade jag panik över att mitt liv bara ”försvann”. Jag tyckte verkligen att jag slösade bort mitt liv! Jag ville, helst av allt bo i en liten stuga och hugga ved, skriva, läsa och gå på långpromenader. Få tid att tänka en tanke, från början till slut. FRIHET! Tvångströjan som följde med jobbrollen krympte för varje dag, tills jag inte kunde andas. Men så har jag också sagt upp mig flera gånger från fasta anställningar, flyttat från jobb till arbetslöshet och valt deltid före pengar. Försökt ta mig ifrån, men studsat tillbaka av olika anledningar. Gjort ett nytt försök att slå mig fri, och så vidare...

naturen-.jpg

Att leva med frisk luft i näsan. Jag minns att jag läste en dikt som hade en sådan rad i sig, och den fastnade i mig.

Med entreprenörsrollen har jag hittat hem. Med den följer kamp, glädjerus, ansvar & frihet. Och det är helt underbart att driva företag. Jag känner att jag kan påverka varje dag, att jag kan styra mitt liv mer fritt och att jag slipper sitta av tiden på långsamma möten utan riktning eller mål, bara för att. Jag kan gå på mina långpromenader mitt på dagen och fånga dagens ljus. Jag får uttrycka mig kreativt. Jag kan arbeta från skogen om jag vill. Jag känner mig äntligen fri och levande.

Klicka här för att lära känna mig mer

Ulrika

klicka gärna på hjärtat, om du gillar inlägget, och skriv gärna en kommentar eller dela inlägget om du vill! :-) 

Comment