Viewing entries tagged
entreprenör

Att möta en fyrklöver

Att möta en fyrklöver

Jag har växt upp med en pappa som drev eget företag, min farfar och farmor gjorde det också. Jag har alltid varit sugen på det själv, men inte riktigt vågat ta steget. Inte förrän jag träffade min kollega Joanna under utbildningen till certifierade inredare. Våra tankar kring företagande och hur vi ville driva ett företag stämde så bra överens! Det va ba å kör! Inte varje dag man möter en fyrklöver!

Ulrika

LefvaDesign-8.jpg

klicka gärna på hjärtat, om du gillar inlägget, och skriv gärna en kommentar eller dela inlägget om du vill! :-) 

Hur går det?

Hur går det?

Att vara entreprenör är både kul och spännande, men också krävande och väldigt, väldigt utvecklande. Jag älskar att driva företag.

Men en sak som jag är innerligt trött på är frågan: Hur går det? Då har jag märkt att det folk vill veta är oftast: tjänar du mycket pengar? Alltså pengar = bra! Det finns ju 100 andra sätt som det kan gå bra på. Men det är folk inte lika intresserade av. Man kan må bra. Man kan vara grym på att nätverka. Man kan göra superofferter. Man har effektiviserat någon del av utförandet. Man har lärt sig att förhandla. Man har utvecklat en betalningsmodell som fungerar. Man paketerar numera sina tjänster. Man accepterar berg- och dalbanan, och lärt sig att njuta av den resan. Man utsätter sig för saker som man aldrig trodde att man skulle klara av. Lite direktsänd radio, jajamensan. Pod? Japp! Föreläsning 2 kvällar i rad, såklart!

I början när vi hade startat så kände jag mig skyldig att ”rapportera” över allt vi gjort när jag fick frågan: går det bra? Men sedan märkte jag att de bara undrade om vår ekonomi. Så numera svarar jag oftast:

Går det bra? Ja, det går djävligt bra! 

Vad känner du när du läser det här? 

Ulrika

klicka gärna på hjärtat, om du gillar inlägget, och skriv gärna en kommentar eller dela inlägget om du vill! :-) 

Comment

Vi tar friheten i hand!

Så här kan det också vara. Vi har provat att hyra flera olika kontorsplatser i Umeå. Det har varit charmiga kvarter med äldre vackra hus omkring oss, det har varit med härliga kollegor bredvid som också drev egna företag,  & på platser så lugna och vackra, äldre stil, stora fönster, lugn och ro, närhet till allt. Ja, ni förstår ju. Flera olika platser som alla kändes magiska på sitt sätt.

Men det var något som gnagde. Ända sedan vi startade företaget 2014, så hade ordet FRIHET seglat runt omkring oss, gjort små loopar, ropat på oss, lockat och velat oss något. Vi visste att det var ordet för oss, men inte hur vi skulle hantera det på bästa sätt...

Ordet frihet ger mig rysningar!

Ordet frihet ger mig rysningar!

En dag så gjorde vi det. Vi förstod vad friheten ville oss just nu. Vi flyttade vår arbetsplats från en fysisk plats, ut i livet. Varhelst vi finns för stunden, så är vårt jobb där. Rakt fram för näsan! Och det känns så rätt! Det sparar en hel massa tid och kraft att vi inte behöver förflytta oss varje dag till en arbetsplats. Ibland jobbar vi hemma och ibland från någon hotellobby, eller ett café. Eller utomhus, från naturen!

kontor.jpg

Det här har ju såklart väckt reaktioner. Folk som undrar hur det går att jobba nu då?

Ulrika

klicka gärna på hjärtat, om du gillar inlägget, och skriv gärna en kommentar eller dela inlägget om du vill! :-) 

Comment

Comment

Pensionär som ung!

Foto: Matilda Audas Björkholm

Foto: Matilda Audas Björkholm

Hej på er! Ulrika heter jag & på bilden så glad! Det har inte alltid varit så. När jag var så där 20 år så minns jag att jag började vara avundsjuk på min mormor som då var pensionär. Jag ville också ha mina dagar till förfogande att göra allt det där jag ville. För jag ville så mycket! 

Det fanns så mycket jag brann för. Så klart!

brinnaför.jpg

Hela långa dagen... i alla mina dagar...

Det var någonstans i den åldern jag började förstå att när jag jobbade så innebar det att jag skulle tillbringa hela mina dagar, från morgon till kväll instängd på ett jobb. Jag tyckte inte alls om det. Det var verkligen inte min grej. Nu när jag skriver det så kaaaanske  jag någonstans förstår hur provocerande jag var. Man skulle inte känna så, eller vilja vara så fri som jag behövde vara. Det var verkligen inte det vanliga.  Jag minns att jag försökte prata med vänner och släkt om hur jag kände det, men de förstod inte. Det var faktiskt ingen som förstod. Jag kände mig ensam med mina tankar. 

Jag fick höra kommentarer som: "Men tänk så långsamt det skulle bli." "Vad skulle du då göra hela dagarna? Sitta och se på TV?"  Som att det bara fanns valen jobba eller se på TV! Någon som känner igen det här?

frihet-.jpg

Få tid att tänka en tanke, från början till slut!

Själv hade jag panik över att mitt liv bara ”försvann”. Jag tyckte verkligen att jag slösade bort mitt liv! Jag ville, helst av allt bo i en liten stuga och hugga ved, skriva, läsa och gå på långpromenader. Få tid att tänka en tanke, från början till slut. FRIHET! Tvångströjan som följde med jobbrollen krympte för varje dag, tills jag inte kunde andas. Men så har jag också sagt upp mig flera gånger från fasta anställningar, flyttat från jobb till arbetslöshet och valt deltid före pengar. Försökt ta mig ifrån, men studsat tillbaka av olika anledningar. Gjort ett nytt försök att slå mig fri, och så vidare...

naturen-.jpg

Att leva med frisk luft i näsan. Jag minns att jag läste en dikt som hade en sådan rad i sig, och den fastnade i mig.

Med entreprenörsrollen har jag hittat hem. Med den följer kamp, glädjerus, ansvar & frihet. Och det är helt underbart att driva företag. Jag känner att jag kan påverka varje dag, att jag kan styra mitt liv mer fritt och att jag slipper sitta av tiden på långsamma möten utan riktning eller mål, bara för att. Jag kan gå på mina långpromenader mitt på dagen och fånga dagens ljus. Jag får uttrycka mig kreativt. Jag kan arbeta från skogen om jag vill. Jag känner mig äntligen fri och levande.

Klicka här för att lära känna mig mer

Ulrika

klicka gärna på hjärtat, om du gillar inlägget, och skriv gärna en kommentar eller dela inlägget om du vill! :-) 

Comment